Genom mitt initiativ 1972 gjorde vi en gemensam ansökan till Byggforskningsrådet (BFR) från Skanska, Akustikbyrån AB och vårt företag Innovation AB. Ansökan gällde att framtaga svenska standarder för vårt område vid sprängning m.m. för kontroll genom vibrationsmätning och syn före och efter sprängning av fastigheter m.m.
Vid remissförfarandet ansåg dåvarande Planverket att det var ett angeläget område att satsa på. De förordade dock en bredare grupp än i ansökan för att behandla problemet. Detta bidrog till att IVA sammankallade berörda parter inom olika industriområden.
Ett stormöte arrangerades av IVA i biografen Royal. Efter detta möte bildades IVA-kommittén för vibrationsfrågor, som arbetade under 6 år, 1976 - 1982. Under de åren bidrog IVA med en sekreterare. Vi tekniker arbetade sedan i olika arbetsgrupper. Efter 6 år övergick ansvaret till Svenska Elektriska Kommissionen (SEK). De tekniker som var intresserade av vibrationsfrågor m.m. bildade då Svenska Vibrationsföreningen (SVIB). Numera en nordisk förening.
Engagemanget från IVA innebar det trevliga att vi medlemmar i arbetsgrupperna blev inbjudna till IVA:s högtidliga möten på hösten med högtidsdräkt. Det började med en ceremoni i Konserthuset. Därvid skedde utdelning av medaljer och diplom till årets förtjänta personer inom svensk industri. Ett år fick min chef i Skanska, Sten Brännfors, en guldmedalj för vår utveckling av sprängningsmetoden för Lindökanal i Norrköping (Internationellt OD-metoden).
Från Konserthuset gick sedan bussar till Grand hotell för festsupé med musik och dans med IVA:s inbjudna kvinnliga medarbetare. Vart femte år fick vi också ta med våra fruar vid IVA-mötet. För festsupén blev då Grand hotells lokaler för små och utbyttes mot Blå Hallen i Stadshuset. Musik med dans blev det i Gyllene salen. På det sättet fick Ulla också uppleva feststämningen liknande Nobelmiddagen.
Vibrationsföreningen (SVIB), som har ca 500 medlemmar, anordnar i november varje år en så kallad Vibrationsdag (SVIB-dag) med aktuella föredrag på området. Jag har deltagit som föreläsare några gånger. Samtidigt hålls årsmötet i föreningen. Under några år var jag revisor i föreningen. Vid varje års SVIB-dag utdelades till någon förtjänt medlem en guldaccelometer (sponsrad). Vi inom byggsidan har ännu inte fått utmärkelsen.
I början av standardarbetet ingick jag i den överordnade gruppen ISO-108. Fem undergrupper finns f.n. på olika områden för trafik,- mark- och byggnadsvibrationer. Under pionjärtiden hade vi ofta gruppmöten hemma hos oss i villan. Ulla lagade i regel fläskpannkaka till de 10-tal deltagarna i arbetsgrupperna.
Under åren anordnar de olika arbetsgrupperna seminarier för sina områden. För vår grupp AU-3 har ett antal sådana seminarier framgångsrikt utförts. Vid en återresa i bil från Idar-Oberstein, stannade vi vid ett sådant möte, som hölls hos Brüel & Kjaer i Köpenhamn. Vi bodde då på ett nytt hotell som tidigare varit något magasin. Vad jag minns av hotellet var, att det fortfarande luktade tjära i rummet.
Standardarbetet har givit till resultat fem svenska standarder för vårt område inom byggverksamhet. Hänvisning till här nedan. Trots att vi i arbetsgrupperna arbetade helt ideellt, fick ansvariga organisationer ekonomiska problem. Ansvaret har under senare år vandrat från SEK till Byggstandardiseringen (BST) till nu senast SIS, som ger ut standarder. Man begär till och med, vilket jag tycker är orimligt, att de ideellt arbetande medlemmarna i arbetsgrupperna skall betala för sitt deltagande. Följden blir väl slutet för detta engagemang i standardarbetet.