Kapitel 28
Sprängteknisk utbildning
Författare: Michael Hermansson

Allmänt

Den första allmänna kompetensutvecklingen för personal sysselsatt med sprängningsarbete, den första sprängkursen i Sverige, arrangerades av Nitroglycerin AB i Gyttorp 1932. Kursen behandlade sprängämnen, tändmedel, säkerhetsbestämmelser och sprängteknik, ungefär som dagens sprängkurser.

 

Deltagarna var till stor del arbetslösa som fick sin utbildning i sprängning för olika AFprojekt som genomfördes i Sverige. Nitroglycerin AB genomförde därefter 2 utbildningar per år vilket fortsatte under en lång följd av år. På 70-talet tillkom fler utbildare såsom t.ex Sifu och 1987 började Berggruppen sina utbildningar. Utbildningarna resulterade i sjunkande olycksfallsstatistik och tekniskt väl utförda arbeten. Denna utveckling pågick ända fram till 1990-talet, då trenden bröts med ökat antal tillbud och olyckor och ibland märkbara försämringar vad gäller tekniskt utförande.

 

I samband med att Arbetarskyddsstyrelsen 1976 införde krav på Sprängkort inrättades Rådet för Sprängteknisk Utbildning, med representanter för utbildare, myndigheter och branschföretagen, för att utarbeta underlag för Skolöverstyrelsens läroplaner och på detta sätt organisera den sprängtekniska utbildningen på det sätt som den har än i dag. I samband med att Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om Sprängarbete AFS 1986:14 trädde i kraft,övergick huvudmannaskapet för Sprängkortet från Arbetarskyddsstyrelsen till Kursrådet där Byggentreprenörerna tog över det administrativa ansvaret.

 

Kursrådet består 2005 av representanter från:

  • Arbetsmiljöverket
  • Räddningsverket
  • Polismyndigheten
  • Sveriges Byggindustrier
  • Bergsprängningsentreprenörernas Förening
  • Gruvornas Arbetsmiljökommitté
  • BergUtbildarna
  • Dyno Nobel
Sprängkurser
Den sprängtekniska utbildningen i Sverige är strukturerad i ett antal behörighetskurser:

Grundkurs i sprängteknik
Den grundläggande behörighetskursen för en sprängarbas och den kurs som ger den teoretiska kompetensen som krävs för att få ett ”Sprängkort Klass A” och därmed få spränga självständigt. Kursen behandlar grundläggande sprängteknik, kunskap om sprängämnen och tändmedel, bestämmelser och framförallt säkerhet. Sprängarbasar för mindre komplicerade arbeten såsom skogs- och jordbruksarbete,
kyrkogårdsarbete och liknande, går en kortare särskilt anpassad grundkurs för att erhålla ett begränsat ” Sprängkort Klass B”.

Kurs i sprängteknik för ovanjords/underjordsarbeten
Sprängtekniska påbyggnadskurser för de som skall bli sprängarbetsledare eller sprängarbasar i tätort. Kurserna behandlar ingående sprängteknik med laddningsberäkningar, men även borrteknik, geologi, miljö och ekonomi vid sprängarbete.

Kurs i sprängteknik för sprängarbetsledare
Den slutliga behörighetskursen för de som skall stå som ansvariga sprängarbetsledare eller ersättare för sprängarbetsledare (Sprängarbasen). Kursen behandlar försiktig sprängning i tätort i alla dess delar. Särskilt viktiga delar är Polisens bestämmelser, kunskap om Svensk Standard om vibrationer samt upprättande av Sprängplaner och Sprängjournaler.

Såväl Sprängkortet som Sprängarbetsledarbehörigheten skall förnyas vart 10:e år Med en”Kurs för förnyelse av sprängkort” resp ”Påbyggnadskurs för sprängarbetsledare”.

Utöver dessa behörighetskurser finns ett flertal sprängtekniska utbildningar allt från sprängning av snö och laviner till hur man hanterar dolor.
Bergborrningskurser
Trots att borrningsoperationen helt styr resultatet av sprängningen har arbetsgivarna varit väldigt dåliga på att utbilda sina borrare. Tidigare kunde en äldre borrare ganska enkelt lära upp en yngre då riggarna inte var så komplicerade och borrningen inte hade samma tempo som i dag. Dagens moderna data eller halvdata riggar och det mycket högt uppdrivna tempot på arbetsplatserna gör dock att det krävs en utbildning för att kunna utföra arbetet med rätt kvalitet och på ett säkert sätt. Många allvarliga incidenter under 2004-2005, även olyckor med dödsfall som resultat, har dock gjort att branschen nu självmant kräver utbildning och”Borrcertifikat” för borrarna. En viktig faktor har här varit den nya branschförening som bildades 2003, Bergsprängningsentreprenörernas Förening, som aktivt arbetat för kvalitet och kompetens. Det borrcertifikat som hittills utfärdats av Bergutbildarna AB kommer nu troligen att få Rådet för Sprängteknisk Utbildning som huvudman.

På utbildningarna behandlas ren borrteknik såväl teoretiskt som praktiskt men stor vikt läggs också vid kopplingen till resultatet av sprängningen. Borrningskvaliteten är helt avgörande för sprängresultatet såväl vad gäller styckefall som kvalitet på konturer. En borrare skall förstå de ekonomiska konsekvenserna av bra och dålig borrning.

Miljö och säkerhet är andra faktorer som är av törsta vikt. De senaste åren har t.ex ett stort antal borriggar vält på berget med stora materiella skador och personskador som följd.

ADR-utbildning
Sprängämnen och tändmedel räknas enligt transportlagstiftningen som Farligt gods och kräver därför förarcertifikat för att få transporteras. Den vanliga 3 dagars styckegodsutbildningen kompletteras med en extra dag som behandlar Klass 1, explosiva varor.

Transport av mindre mängder ”värdeberäknad mängd” kräver dock endast en kortare så kallad 1.3-utbildning.
Utbildning av myndigheter, konsulter och beställare
Sprängentreprenörerna har idag vanligen hög kompetens och stort kunnande i sprängningens svåra konst. Det är dock betydligt sämre ställt med myndigheter, konsulter och beställare trots att dessa ofta har en avgörande betydelse för sprängarbetets planerande och utförande. Beställare som inte har förståelse för säkerhetens betydelse för ett projekt och konsulter som upprättar handlingar av dålig kvalitet är här ofta förekommande exempel.

Det är av denna anledning mycket viktigt den närmaste framtiden att utbilda personal från beställarna, byggledning och konsulter så att dessa får förståelse för de faktorer som styr ett sprängarbete och förstår de sprängtekniska grunderna för arbetets utförande. Många är även okunniga om den mängd bestämmelser och regelverk som styr sprängarbetet.
Utbildning av bergarbetare
Utbildning av bergarbetare har under åren skett internt ute på företagen. I dag är detta ofta inte möjligt då företagen många gånger är små och inte har resurser till detta och att alla sprängprojekt idag är så pressade både i ekonomi och tid att det inte finns någon möjlighet till detta. Gruvföretagen har dock till stor del utbildat sina bergarbetare internt.

Den enda gymnasieutbildningen som finns idag (2005) är i Filipstad men det pågår planering av utbildning i Gällivare och Stockholm. Resultatet av dessa utbildningar har dock hittills varit av blandad kvalitet då bland annat inte tillräckliga resurser funnits.

Det har också under åren genomförts ett stort antal bergarbetarutbildningar av Länsarbetsnämnderna i landet. De har varit genomförts av olika utbildare på skilda ställen i landet och varierat från 12 - 30 veckor eller längre och behandlat såväl teori som praktik. De flesta antalet utbildningar har genomförts av Berggruppen AB/BergUtbildarna AB från utbildningarna i Dannemora 1994 till 1998 till andra utbildningar i landet, den senaste en 18 veckors utbildning för 29 deltagare i Örnsköldsvik för Botniabanans räkning. Utbildningen genomfördes för underjordsarbete för halva gruppen och ovanjordsarbete för andra halvan. För att få en riktigt bra utbildning utan dödtid för deltagarna och maximalt utnyttjande av maskinutrustningen så genomfördes utbildningen i skiftgång. Det är oss veterligen första gången detta sker i landet.

Väsentligt för bergarbetarutbildningar är de verkligen genomförs med teori och praktik blandat och med en klar röd tråd hela kurstiden. Det hela blandas med arbetsplats praktik ute på arbetsplatser. Att låta deltagarna enbart vara med praktiskt på vanliga arbetsplatser under normal drift med handledare som inte har någon pedagogisk kunskap och inte alltid heller helt riktiga tekniska kunskaper är mindre lyckat. Deltagarna får i dessa fall många gånger bara agera åskådare eller hantlangare utan att få någon reell utbildning.
Framtida kompetensutveckling i bergbranschen
Bergbranschen har idag brist på bergarbetare och utöver detta är medelåldern på de idag aktiva hög. Detta innebär att det behövs en bra gymnasial utbildning men också att Länsarbetsnämnderna omgående genomför utbildningar för att täcka upp det akuta behov som kommer att uppstå 2006.

Dagens behörighetsutbildning av Sprängarbasar och Sprängarbetsledare är gedigen och fyller med säkerhet även de krav som kommer att ställas i framtiden.

Att kravet blir fastlagt på att även en bergborrare skall ha kompetens som intygas genom ett borrcertifikat är en av de absolut viktigaste konkreta faktorerna i den framtida utbildningen.

Kompetensbristen hos beställare, konsulter och myndigheter vad gäller bergsprängningsprojektens förutsättningar måste också omgående åtgärdas för att undvika de många gånger onödiga konflikter som uppstått på flera projekt under senare tid. För framtiden arbetas det även på att harmonisera kraven på utbildning för sprängarbasar och arbetsledare i Norden. En sprängarbas skall endast behöva gå en kortare utbildning om landets bestämmelser och produkter för att även få spränga i de övriga nordiska länderna. Här har Sverige varit en föregångare och accepterar norska och finska sprängarbasar medan det som exempel är mycket komplicerat för en svensk sprängarbas att få arbeta i Norge. Någon europeisk samordning är dock inte i dagsläget planerad.

Sprängarbete är ett mycket ansvarskrävande och komplicerat arbete som alltid kommer att kräva mycket kompetent och ansvarsfull personal.